Vecka 30. ♥
Som jag skrivit tidigare så älskar jag verkligen att vara gravid.
Och det kan jag ju säga då jag förmodligen haft extremt lätta graviditeter, alla tre. Med både Madeleine och Mio så har jag inte haft några problem med något, förutom att ischias nerven förmodligen kommit i kläm i någon vecka med båda, så jag endast "domnat" bort i ryggslutet (eller hur jag ska förklara det på rätt sätt).
Jag hade inga känningar av att jag kunde vara gravid, utan jag fick göra test innan mensen skulle komma för att få det bekräftat. Halsbränna och vätskefyllda kroppsdelar har jag haft, men det är inget som gjort det vidare jobbigt för mig. Är ju sånt man får räkna med.
Denna graviditeten upptäckte jag att jag var gravid då jag mådde illa en hel helg utan att kräkas. Trodde det var magsjuka först då hela familjen legat i magsjuka veckan innan, men ack så fel jag hade.
Efter Madeleines sista simlektion köpte jag ett test och for hem. Gjorde testet och båda strecken visades så tydligt så jag kunde inte vara annat än gravid. Sen höll illamåendet i sig i dryga tio veckor till. Men sedan dess har jag inte haft några problem med graviditeten. Börjar först nu få lite halsbränna och lite sendrag i vaderna om nätterna, men det är ju sånt jag inte tycker är allt för jobbigt.
Har väldigt ofta sammandragningar denna gången dock, men det är för man gör så mycket just nu sedan syster med familjen var här och nu när killen fortfarande behöver mycket hjälp och jag får göra det mesta själv. Men det går bättre för han och om någon vecka så är han fit for fight igen.Och sammandragningarna gör inte ont, så det var ingen fara sa min barnmorska när jag berättade det på senaste kontrollen.
Försöker ta alla dessa "genvägarna" som dom säger man ska ta för att underlätta i graviditeten när det blir för jobbigt. Men vid vissa tillfällen är det svårt att låta bli att göra de där oviktiga sakerna när man stör sig någe fruktansvärt på det. Så då måste jag göra det i alla fall.
Igår gick vi in i vecka trettio, så nu är det endast tio veckor kvar eller 75 dagar till beräknad förlossning. Ska bli spännande att se om h*n bestämmer sig för att komma tidigare som storebror eller ligga kvar extra länge som storasyster.
Men nu längtar jag tills vi ska få träffa våran nyaste familjemedlem och 75 dagar är inte alls lång tid. Det enda jag inte längtar till är förlossningen även fast den inte är ett problem. Men jag vill inte föda i bilen eller hemma om det nu skulle kunna gå så fort. Haha..
När Mio skulla födas satt jag hemma och klockade värkarna, precis som med Madeleine, och när jag ringde in på förlossningen och sa hur ofta dom kom så frågade hon om det var första eller andra och när hon fick reda på att det var andra så vart det himla bråttomt. Och jag förstår varför eftersom det tog 15 minuter efter att vattnet gick så var han ute. Så skulle det hända hemma så finns ju risken att bebisen föds i bilen. Och det vill jag inte. Men vi får se hur denna förlossningen kommer vara. Alla förlossningar är olika och man kan inte jämföra med andra heller..
Tänk att Madeleine och Mio ska få ett litet syskon. ♥ Ska bli spännande att se om det blir en tjej eller kille och framför allt hur h*n kommer se ut. Har haft en känsla att det kan vara en tjej (hade ingen liknande känsla med mina andra två skatter), så det ska bli kul att se om det stämmer.