Årets sista dag.
Då har vi landat på årets sista dag.
Fjolåret kunde ju inte sluta bättre. Dagen innan julafton (23/12) plussade vi på stickan och dom där fjärilarna i magen flög huller om buller. Jag ville bara skrika rakt ut att vi väntade smått. Så i år la jag ut bilden på stickan som jag så gärna ville dela ifjol.
Så 2017 började ju på absolut bästa sätt. ❤
I år har det ju hänt en hel del. Årets värsta var väl att pappa fick en stroke. Han fick ju sin stroke precis en vecka innan Sebastian var beräknad. Har nog aldrig haft så ont i kroppen som jag hade då. Höggravid stog jag på alla fyra och skrubbade rent pappas badrum cm för cm. Tur jag hade storasyster hemma så jag fick hjälp med att städa hela pappas lägenhet, då det var den enda hjälpen jag fick.
Jag är väldigt tacksam att pappa klarade sig så bra. Nu hoppas jag bara att han tar tillvara på denna chansen han fått till att leva ett bättre och mindre destruktivt liv som han levde innan.
Jag har fått en helt annan pappa nu. Han är så rolig, sitter och skämtar och framförallt så pysslar han på med sina barnbarn. ❤
En annan tråkig sak är att Ingeborg (Sebastians farmors mormor) flög vidare mot Nangijala i början på december. Hon vart 102, har bott själv hela tiden utan vare sig mediciner eller hemtjänst. Det vill jag kalla ett underbart liv. Världens krutgumma. ❤
Är tacksam att vi han åka till henne för att ta femgenerations bilder med även Sebastian. Då var hon fortfarande någorlunda pigg. I alla fall så pigg att barnen kände igen henne.
Sen skröt hon i vanlig ordning över bilden jag tog på henne när vi firade hennes 100 års dag. Det är nämligen den finaste bilden som tagits på henne. Hon skröt om den jämt, har jah fått höra i efterhand. Det värmer att jag gjort något intryck på henne, förutom att jag hjälp till att bygga på hennes släktträd.
Jag är väldigt tacksam att alla mina fyra barn har fått upolevt fem generationet. Inte för att dom har så mycket i utbyte, men det är en speciell sak att få vara ned om vare sig dom minns det eller inte.
Så vi var på begravning 22/12 och begravningen var så fin. 🕯
Här i hackås kyrka var begravningsgudtjänsten.
Något jag är tacksam över då. Det är mycket det. Men jag drar det viktigaste..
Mina fina barn är jag så tacksam över, varje dag. Det är inte många dagar vi inte kommer med våra "hot" då barna inte lyssnar på vad vi säger. Ingen har heller sagt att det är lätt att ha barn. Speciellt inte så många och som kommit så tätt heller. Vi är inte perfekta föräldrar heller, men vi kan klappa oss på axeln, för vi gör så gott vi kan. Så trots alla småbråk, tomma hot och olydiga barn så är jag så tacksam att just dom är mina. För livet började när jag blev mamma. ❤ Och nog har vi lyckats bra med att få till så otroligt fina barn.
Jag är tacksam att förlossningen gick så bra och att det var just Sebastian som kom till oss. En lättsammare, nöjdare och gladare bebis får man verkligenleta efter. Han är verkligen vårat lilla lyckopiller. ❤
Jag är tacksam som har Benny i mitt liv. Finare sambo kan jag aldrig hitta. Jag kan ofta komma på mig själv att sitta och titta på honom och kännasån kärlek. Fjärilarna har definitiv inte försvunnit. Ibland byter han ut fjärilarna mot fötter, men när dom är ute så kommer fjärilarna tillbaka. Har aldrig älskat en annan på samma sätt som jag älskar honom. Han har gettmig så mycket och aldrig krävt något. Han vill jag aldrig leva utan.
Jag är extremt tacksam och lyckligt lottad som både får älska och bli älskad av honom. ❤
Med honom är livet aldrig tråkigt. ❤
Jag skylle kunna skriva och vara tacksam över mycket, men detta får diga för nu.