Aldrig mer..?
Som rubriken lyder..
Hur ska man någonsin känna sig färdig med barntillverkningen..?
I hela mitt liv (åtminstone så länge jag haft en tanke på att bli mamma) har jag sagt att jag vill ha fem barn. Fem barn. Sen är jag nöjd.
Vi planerade att skaffa lillebror just för att vi inte skulle få en sladdis, då Benny känner att det räcker med fyra barn. Kände då (och nu) att jag får acceptera att han inte vill ha fler, även fast jag vill.
Efter att jag vart gravid så mådde jag extremt olikt de tre tidigare graviditeterna, så jag var lite lätt orolig över att det faktiskt kunde vara tvillingar i min mage (hade ju fått mina fem varn då, även om tvillingar kändes tungt). Det trodde även min barnmorska. Har ju haft samma barnmorska till alla fyra (pkus att hon är en fd kollega) så hon vet hur mina graviditeter varit.
Hade illamående och en trötthet som var hemsk i början. Sen fick jag såklart restless legs i vecka 24. Så i 16 (nästan 17) veckor genomled jag myrkryp gånger tusen i bena. Att sitta i duschen och svalka bena med iskallt vatten vart min nya vardag.
Sen köpte jag en salva från Mary Kay. Den var GUDOMLIG. Att jag inte vetat om den i början..
Sen mådde jag dåligt i kroppen efter allt med pappa och att jag höggravid skrubbade rent varje liten centimeter i pappas badrum. Även på alla fyra (vilket inte var en skön position med den magen och den tyngden). Så smärtan som kom ibland i kortare stunder var hemsk.
Sen kom lillebror och jag glömde, lika fort som jag såg han, hur tung denna graviditet egentligen var. Men helt klart värt det. ❤
Efter förlossningen kände jag mig så trasig inombords. Riktigt trasig. Så folk som frågade mig där och då om jag känner för att skaffa ett femte barn fick då som svar; nej!
Sen läkte jag. Jag kände mig mer och mer som mig själv. Jag kände mig ärligt piggare och mer "hel" i kroppen snabbare än vad jag trodde jag skulle göra.
Jag tror att få åka hem och vara hemma gör läkningsprocessen mycket kortare. Man känner sig piggare och fräschare hemma där man har tillgång till sitt egna och inte behöver vara på sjukhus som hag endast förknippar med att vara sjuk.
Och väl hemma plockade jag fram kläderna efter Mio till lillevror och skulle rensa kläderna efter tjejerna för eventuell försäljning, men känner där och då att; ska jag aldrig få uppleva detta igen..
Så känslan av att vara nöjd försvann illa kvickt och redan nu är jag sugen på en femte.
Ja, ni får kalla mig galen. Men så är fallet Evelina Elvstål.
Lillebror växer så det knakar och som vanligt går det alldeles för fort. Men jag njuter av tiden hemma med honom som om detta är sista gången jag är mammaledig med en bebis. Men som man så fint säger. Hoppet är det sista som överger en. 😉
Jag kanske bönar och ber så pass att han säger ok till en till. Jag skulle aldrig tvinga honom, utan vill han absolut inte så får jag vara glad att jag har fyra friska och underbara barn. Vad mer kan man begära..
Men jag hoppas..❤
Jag menar..
Benny är ju bara 28 år och jag 32.