Evelina Elvstål

Nu var det några dagar sedan jag skrev här igen. 

Dagarna rullar på och jag har det jag gör om jag ska uttrycka mig på rätt sätt. Men det är underbart. ♥ 

 

Var på kontroll i tisdags för att se om Saga gått upp i vikt som hon ska, och det första jag får som fråga från barnmorskan var om jag väckt henne (som hon ville jag skulle göra så hon skulle äta oftare). Sa vänligt att jag inte gjort det och hon ser då förvånad ut vilket får mig att bli irriterad. Förklarar att sedan jag var där sist, vilket var sex dagar tidigare, hade jag legat i feber i fyra dagar. Då frågar hon om jag gett henne ersättning men svara att hon bara ammats och att hon ätit när hon varit hungrig. Då ser hon nästan besviken ut, men vi lägger Saga på vågen och ser då att hon gått upp jättefint. 

Som mamma blir man faktiskt ledsen när dom tror man inte ammar dom tills dom är mätt, att man är för lat för att väcka dom eller att man inte skulle be om hjälp när man känner sig orolig över sitt barn. Tror hon verkligen inte att jag skulle kontakta dom om jag ser att Saga ser hängig ut, inte går upp i vikt eller mår allmänt dåligt? Jag känner mitt barn, även fast hon endast är tre veckor gammal, bättre än henne. 

Samma sak var det gällande Mio, så jag går på min egna magkänsla och mamma instinkt och skiter i hennes tycke om att jag ska väcka Saga. Gjorde det med Mio i ett dygn och det vart katastrof. Från en nöjd, pigg och glad bebis till en trött, missnöjd och gnällig bebis. Jag vill endast amma mina barn, men jag blir stressad av min barnmorska. Var nog därför jag fick lätt mjölkstockning som ledde till feber (det trodde en annan barnmorska jag pratade med). Så jag kör mitt egna race, och se så mycket bättre det går då..