Lillebror Hallquist Elvstål
Var väldigt länge sedan jag skrev på min blogg nu.
Har varken haft motivation eller en dator att skriva på. Är ingen vidare hit att sitta och skriva på mobilen. Det tar på tok för lång tid innan man är klar så man lessnar väldigt fort.
Men nu har jag ju Bennys stationära dator att skriva på. Så då gör jag ett nytt försök i att börja skriva på min blogg. Eller min öppna dagbok skulle jag ju kunna kalla den.
Mycket har hänt sedan jag skrev i fjol. Det senaste jag skrev om var att Outlander, säsong 2, hade börjat sändas. Nu är det ju så att det har gått över 18 månader sedan jag skrev sist och nu visas Outlander säsong 3. Så mina måndagar är heliga och kvällarna spenderas med att kolla på de nyaste avsnitten.
Annars så har familjen utökat med en lillebror.
Han har inte fått något namn ännu, så han heter just nu Lillebror Hallquist Elvstål. ♡
Han var beräknad till 31 augusti, så vi hade hoppats på att det skulle bli fem generationer där alla fem är född i augusti (Benny, svärmor, svärmors mamma och mormor fyller alla år i augusti), men det var lite mycket som hände i slutet av augusti så jag tror min kropp kände att den behövde vila upp sig inför en kommande förlossning, så det vart ingen augusti-bebis utan en september-bebis. Lillebror är född 4 september kl 02:21, han vägde 3702 gram och var 52 cm lång. Alldeles perfekt och älskad från första stund vi såg han. ♡
Vad tor ni?
Ser han ut som en Sebastian, Oliver eller Noah?
Det jobbiga som hände i slutet av augusti var att pappa fick en stroke den 23 augusti.
Lillebror hittade honom liggandes på golvet, i hans kök. Tur var att han hittade honom i rätt tid så behandlingen dom får i samband med en stroke hjälpte. Sen fick han fick spendera nästan 3 veckor på sjukhuset och fick åka upp till remonthagen samma dag som vi fick åka hem med lillebror.
Nu har han fått komma hem och det går väldigt bra. ♡
Är glad och tacksam att allt gick så bra. Det är hemskt att säga, men detta har vi nästan väntat oss. Men det är ju ändå inte någonting man någonsin kan förbereda sig på. Jag är glad att han fortfarande lever, att han får träffa Lillebror och spendera många timmar med mig och barna varje dag. Barna älskar ju sin morfar, så att bara tänka tanken på att behöva berätta för dom att dom aldrig får träffa sin morfar igen skulle ju vara en mardröm. TUR att jag inte behöver berätta det för dom utan får vänta med det i förhoppningsvis MÅNGA MÅNGA år till. Förhoppningsvis så kommer dom vara vuxna när den dagen kommer komma.
Så i fredags, den 29 september, firade vi pappa på hans 60-års dag. ♡
Vart så roligt att se pappa bli så rörd över presenten vi gav honom (som kommer under vecka 42). Vi samlade ihop pengar från nära och kära och köpte honom en säng. Så när sängen kommer så ska jag ge honom ett stort kort där alla som är med på presenten står med på.
Är kul att se tacksamheten från en människa som har så svårt att visa känslorna annars. Att se han bli så rörd och lycklig. Speciellt då han alltid är så hjälpsam mot alla andra.
Jag har banne mig världens bästa pappa. ♡ Och jag kommer ta till vara på varje dag jag får med honom och alla andra viktiga personer i mitt liv. Man ska inte ta någonting för givet utan njuta av varje minut man har här på jorden med familjen, släkten och de vänner som verkligen betyder någonting. Fan vad jag älskar er och just NI vet vilka ni är. ♡
